Mary-Ann var en mobbare – ber om ursäkt

Mary-Ann, 24, gjorde högstadiet till ett helvete för många. Nu ångrar hon sig och söker upp de hon mobbat: De försöker undvika mig idag. Det är den värsta känslan man kan ha. Jag var ju en fruktansvärd människa då och det kan jag inte göra ogjort. Men jag vill hitta alla och be om ursäkt nu. Mary-Ann var en mobbare stora delar av högstadiet. Hon vet idag inte hur många hon mobbat eller hur många gånger hon stått bredvid och hejat på andra som varit taskiga. Mobbning skedde både i skolan och på fritiden. På ett sommarkollo var Mary-Ann med att bryta ner en ung tjej total och mobba henne under en vecka.  Det eskalerade hela veckan. Hon började storgråta tillslut, då tar jag fram min kamera och tar kort. På bilden ser man den tjejen titta in i kameran, hon ser helt förstörd ut. Vi hånar henne för det, för att hon är ledsen. Jag tog bilden för att vi var stolta över att vi gjorde detta.  Hur gick det för tjejen som ni mobbade? Jag vet inte. Jag har försökt få tag i henne. Så vitt jag vet kan hon lika gärna begått självmord eller så har hon fått ett bra liv, jag har ingen aning. Det är väldigt jobbigt. Vad skulle du vilja säga till henne? Jag vill inte att hon ska ha trott på det vi sa. Om man hör något tillräckligt många gånger börjar man tro på det. Jag hade velat vrida tillbaka på tiden. Då hade jag kunnat gottgöra det jag gjorde. Men det kan jag inte nu. Några år senare tar Mary-Ann en tändare och går ut i köket och diskhon. Sedan börjar hon sätta eld på kanten och ser på när bilden brinner upp.  Det hjälpte väl inte någonting, men att ha kvar bilden skulle verkligen ha gjort mig till en hemsk människa, även om jag redan var det. Att elda upp bilden blir början på en vändning. När högstadiet slutar upphör också Mary-Ann att vara en mobbare. När hon är sjutton år och går på gymnasiet ser hon en av eleverna hon gjort illa under en lång tid, under flera år på högstadiet. Han står och väntar på bussen och hon får en idé. Mitt hjärta började banka på en gång. Vad ska jag göra? Det var nog den person jag mobbat allra mest och jag var väldigt drivande.  Mary-Ann tvekar. Ska hon våga gå fram där på busshållsplatsen? Vad säger man till någon man mobbat under flera år? Hur kommer han att reagera? Hon sätter sig på sätet bredvid honom i bussen, vänder sig till honom och ber om ursäkt. Jag såg att det var en sten på hans axlar som bara försvann. Han sa bara "tack", men det var det bästa jag kunde få. Det låg såg mycket bakom de orden. Mary-Ann har sedan den här dagen fortsatt att försöka hitta dem hon mobbat för att be om förlåtelse. Men hon vill inte ringa någon eller skriva på Facebook eller mejl. Det måste ske på riktigt, ansikte mot ansikte.  Det är säkrast för dem, att de ser att jag inte kör något trick. Att jag är en annan person nu och verkligen vill be om ursäkt. I samarbete med UR sänder Verkligheten tre program om mobbning under rubriken "Uppgörelsen". Hur ska mobbare och dom som drabbats förhålla sig idag när mobbningen är över? Hur går offer och förövare vidare och vad betyder ett förlåt?  I det första programmet hör du mobbarens berättelse. Mary-Ann försöker hitta sina gamla offer. Hur kommer de mobbade att reagera när hon försöker säga förlåt? Reporter: Magnus ArvidsonMer om UR:s satsning mot mobbning