Att laga ett barn

"Att laga ett barn" är en berättelse om vuxnas forskariver, om att operera bort fötter för att passa i v-jeans och om ett barn som slutligen säger ifrån.

Så här skriver Lollo Collar om bakgrunden till sin dokumentär: Jag föddes med bara ett ben. Ingen visste varför. Läkarna gissade på ett virus. Min storasyster trodde att alla bebisar hade ett ben. Själv trodde jag att enbenthet var ungefär som fräknar: somliga har det, andra inte. När jag föddes skulle människan snart ta sina första steg på månen. Allt verkade möjligt. Handikappade barn skulle inte längre gömmas undan på institutioner. Vi skulle ut i samhället. Men för att kunna röra oss i samhället behövde vi bli som andra. Innan jag var sex månader fick jag min första benprotes. Jag lärde mig gå med den. Problemet var bara att jag gick bättre utan. Utan protes var jag ett rörligt barn som lekte vilda lekar. Med  protesen var jag ett stillsamt barn. Jag gick långsamt och klumpigt, men jag såg inte lika provocerande annorlunda ut. På Eugeniahemmet i Stockholm tränades jag och de andra barnen. Vi gömde oss för att slippa träningen. Vi var ju  små, så vi fick plats nästan var som helst. De vuxna ville  hjälpa oss att bli som de var. Men vi tyckte vi var bra som vi var. I alla fall i början.     Torsdagen den 10 november 2011 intervjuades Lollo Collmar i SVT:s Gomorron Sverige: